Växjö Maraton har varit debutmara för många Graalare genom åren och årets upplaga som avgjordes i lördags var inget undantag. Den här gången var det Boris Josefsson och Tobias Omö-Bergkvist som bestämt sig för att avverka den klassiska distansen genom att springa åtta flacka varv runt Växjösjön.
Vädret bjöd på perfekt löparväder, strax över 10 grader och syrerik och fuktig luft.
Tobias öppnade friskast av de båda och hade efter några varv ett försprång mot Boris på en dryg minut. Men den hårda öppningen straffade sig och efter cirka 30 km var Boris åter ikapp och de båda Graalarna sprang ut på sista varvet sida vid sida. Men redan i inledningen av avslutningsvarvet fick Boris problem med kram och tvingades släppa sin yngre klubbkamrat igen. Tobias hade det dock inte så lätt han heller, och när klubbens ordförande försökte heja på honom med drygt 2 km kvar stannade han gärna och poserade lite framför kameran, och promenerade sedan vidare. Något senare kom Boris som såg ut att få nya krafter när han hörde att Tobias hade problem. På ett millopp finns det oftast mer krafter än man tror, men har man sprungit 40 km innan, är det inte alltid ens den bästa motivation kan rädda äran. Boris plockade nog in en del till en början, men sedan tog det stopp – totalstopp.
Vid den sista supporterstationen cirka 200 meter innan mål passade återigen Tobias på att triumfera framför kameran då avståndet bak till Boris nu hade vuxit ordentligt. Först ett par minuter senare kom en märkbart sliten Boris in mot upploppet.
Båda löparna gjorde en fin insats och sprang in på fina 3.49.01 respektive 3.51.22 vilket räckte till en total 191:a och en 198:e plats i det 376 man (och kvinnor) starka startfältet.
Vi gratulerar de båda nyblivna maratonlöparna, och hälsar att vi är många som sagt ”Aldrig mer!” efter mållinjen, men lik förbaskat stått där igen när träningsvärken och smärtan glömts bort.